fortsätter på mitt hjälte-tema då jag som alltid satt klistrad framför årets hjälte-gala. egoterapi på glädje-vis som borde va obligatoriskt för alla att ta del av i denna tid av avundsamhet & ett samhälla fyllt av bittra människor som hellre har en hög med negativa åsikter i stället för att göra det rätta & lyfta fram det som betyder nåt!
för gala eller inte, för mig är det så ofattbart att så många hellre ägnar sig åt att klaga påallt & alla för att dom hellre låter andra lida för att dom själva egentligen inte orkar med sitt eget eller att ta vara på det liv dom faktiskt har. för hur illa man än anser sig ha så är det ändå bara vi som själva kan välja vad vi gör med den livssituation vi lever i. om man har förmågan att kunna klanka ner på andra & har energin att ägna sig åt fel saker har man oxå samma förmåga & energi att kunna lyfta fram sådant som denna galan tagit fasta på!
för vad man än anser om galor eller publicitet, så finns det så mycket människor att lyfta fram, som gör skillnad & som vågar. som gör det som alla borde eller åtminstone borde lära av. det krävs inte en stor gärning för att vara en hjälte för det är hur du är hjälte som räknas, inte vad du gör. om du tar dig tid att se dom du har omkring dig & samtidigt titta på dig själv så kommer du att se att hjältar kan vi alla vara.
du kan göra skillnad & samtidigt blir din egen hjäte för det är först när vi förstår att genom att vara hjälte är att göra det som är rätt, då kan vi oxå kalla oss hjältar. för det handlar inte om att offra allt för andra eller göra något för att få pris eller ära, det handlar om att vara dom som alla borde vara varje dag. bra människor som värnar om varandra & vågar när inte andra har förmågan att våga.
jag tillhör skaran som alltid fäller en tår när denna gala sänds, blödig eller ej men dom som inte blir berörd av detta kan jag inte annat än att tycka synd om för dom är inte där än, där alla borde va. vi är alla människor med ett hjärta som slår, om man inte förstår värdet i det har man sjukt långt kvar att gå.
