bara vanliga filosoferingar

det är kaos i sverige, brukar ju va det när det är val. eller är det så att hellt plötsligt så snurrar allt fortare än förut? har folk panik, eller får vi ingen uppmärksamhet? funderade på det där när jag jag nu legat nerbäddad flera dar, jättdålig & tvingad att se på den hemska tvn då det var det enda jag orkade med.

jag kan tycka att vi matas lite för mycket med tragik. jag riskerar ju att bli lynchad nu men jag vet inte, känns som jag vill ändra något nu! mera positiv energi, lyft fram det som är stort & starkt, modigt & fyllt av glädje. bästa sättet att motivera måste ju vara att lyfta fram motivation, andra som gjort det man själv inte anser sig kunna eller vara värdig.

för om vi skulle matas sönder, skulle det då inte bara bli lite för mycket & till slut ta udden av budskapet vi egentligen ville skulle nå fram? vi lever i en tid av grymhet, men det är hjältarna, dom stora som små som borde vara på löpsedeln nu, inte mördaren från förra veckan! kanske låter jag kall & hård, men hur kan vi hitta orken att leva, energin att vilja & förmågan att förändra bland mord & bedrägerier avlösande varandra i matande media dag efter dag?

jag har lika mycket empati som alla andra, fråga dom som står mig nära vad jag gjort för människor som passerat i mitt liv, dom jag t o m räddat livet på utan ens ett tack. jag vet hur det är att inte själv vilja bröla ut om sitt eget liv, för det verkar så obetydligt för det finns alltid någon som behöver mig mer än jag behöver nån. jag är stark, kanske min lott var att finnas där för alla dom som är svag. men priset jag betalar är ju att aldrig få tillbaka & det priset betalar jag med ett leende för vet du vad?  jag skulle aldrig göra det för att få något pris, jag bryr mig för att det är den jag är, varken till eller från.

men när skall vi sluta tävla om vem som är messt, åt alla håll? är uppmärksamheten vår nya folksjukdom? jag har den oxå, men jag vet var jag skall lägga den. men kan du hantera din? jakt på uppmärksamheten som du som alla andra vill. det har blivit lättare att leva som offer, att skylla allt på dom som egentligen ger oss allt. att aldrig ta till sig insikten för det är lättare att leva i falskhet & tro att man är bäst fast man utger sig för att må sämst eller kunna mer än vad man egentligen kan, vad vet jag vad andra ljuger om.

för hur det än är, eller hur det än blir, eller hur det än ser ut när du vaknar nästa dag, så är det bara ditt eget liv du nånsin kan äga, som du måste ta ansvar för varje dag. gör ditt val, för även om verkligheten ger dig nya prövningar varje dag så är det ändå du som kan påverka det lilla du har, ditt liv.

även om du inte kan påverka det som händer eller det någon annan gör som drabbar dig, så kan du välja att försöka göra något för att få tillbaka din egen värdighet, för det är egentligen nyckeln till lyckan, att försöka göra det man kan för att ge sig själv det liv man egentligen är värd. allt annat är det vi inte kan styra, men vad du vill i hjärtat kan ingen nånsin ta ifrån dig.

jag vet, för jag är där varje dag, nya utmaningar, nya beslut, nya prövningar, nya energier som tar & ger. det är bara jag som kan välja hur jag ger mig själv en dag i mitt liv. det är jag so väljer att leva, för i hjärtat är kärleken till livet så otroligt stort. jag tycker så synd om så många som har öden som inte går att finna ord till, men vem är jag att bära en hel världs börda? jag väljer att uppmärksamma när jag själv vill, för hur det än är så är världen redan trasig & jag har inget Lim. jag är ledsen att behöva säga det, emn idag är det vekrligen så att orkar man inte slåss eller har någon som slåss för en så är man redan över innan man ens hunnit gråta över sig själv i denna orättvisa värld.

men förmågan att vilja försöka den har alla, även den som inte har något kvar. det är resten som v starka sen jag göra det vi kan för att på nåt vis hjälpa till. men jag efterlyser andra saker nu, för jag vill se alla dom som hade styrkan att förändra, styrkan att fortsätta gå. dom som kämpat & vunnit, dom som valt att leva, äöven när livet inte vlle. dom vill jag se nu, för jag vet att vi är många, men vi syns inte i en värld av tårar, där ingen har råd att torka dom förutom när vi vill synas.

tänk på detta innan du tror att jag bara klagar, om du vore gud, skulle du då välja din egen eller andras lycka?

mitt liv är mitt & jag älskar det varje sekund (ängeln)

pössar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: