morronfundeluringar

varför väljer du att leva i det ytliga där du måste kämpa såhårt för att finnas till? jag valde att inte vara där, är det därför jag inte längre passar in? var jag för stark? det är märkligt hur människor funkar egentligen. jag är inte rädd för att säga vad jag tycker, sällan blir det åsikter som är av negativ karaktär men om det är en sådan åsikt så är det alltid någon som är snabb att placera in den åsikten elelr för all del mig som gav den i ett fack av dåligt mående eller nedstämdhet, bitterhet elelr vad det nu kan va ni uppfattar mig just då att ha.

vad är det för fel? är ni så svart eller vit att ni inte kan hantera att jag kan vara lycklig på riktigt men vågar nåt som ni inte gör, känna? för det är ju så, bara för att man har en åsikt just då, betyder inget mer än just det, en åsikt just då! är det därför ni inte fixar att hantera erat eget liv utan måste ta av mig? för att ni tror att amn inte kan känna utan att måste hamna i ett stämmningsläge? jag förstår inte människors handlande, det är ju vi själv som skapat det klimat vi lever i, varför tar ni inte hand om den skit ni själva ställt till med. minns ni inte när andra gjort allt för er & lite till, minns du inte att din lycka är någon annans förtjänst?

jag har förstått att jag inte passar in i mallarna. jag lever ett helt annat liv än andra gör. jag har en speciell liten familj, men betyder det då att det ger er rätt att ignorera mig för att jag kanske inte kan leva impulsivt liksom ni? för att vi kräver lite mer än andra för att kunna göra äventyr? för att jag inte hakar på erat tonårsliv? för att jag bor vid en busshållplats & inte krypavstånd? för att jag väljer att leva för min skull & inte längre för eran skull? för att jag inte är den som längre ordnar allt eller engagerar mig i erat liv eller hur ni mår eller till för att stilla erat bekräftelsebehov eller kanske t o m eran rädsla för ensamhet, för att jag inte längre är eran allt-i-allo-tjej? varför skulle jag göra det, jag fick ju inget tillbaks.

jag har aldrig krävt nåt tillbaks mer än den vänskap som jag själv ger. jag älskar det liv jag själv skapat mig även om det betyder delvis utanförskap. för jag har så otroligt mycket fina vänner, men vänner är av olika slag. jag har inga anmärkningar på dom som är liksom jag. vilka ni är borde ni veta nu, annars borde du kanske börja se det för det gör ju jag nu. tar du detta fel så är det ditt problem, för jag är fortfarande jag. om jag behöver ryta ifrån för att andra tar av min positiva energi, så är det erat eget ansvar om ni väljer att falla med i den knuffen.

om ni är det minsta nyfiken på vem jag egentligen är så ta reda på det i stället för att bara besöka mitt liv sporadiskt eller spontant, för jag är ingen man leker med eller hör av sig till när man anser att ajg är bra att ha. jag är ingen att låna när ingen annan finns eller livet är för svårt. om du vill älska livet lika mycket som jag så är det ditt eget ansvar att nå dit, inte försöka stjäla det från mig, för jag ger inget längre, det var det gamla jag. om det är därför jag inte passar in i era mallar, så är det tragiskt att jag ler men inte ni, för att livet ären vän till mig men inte dom som försöker ta av det som är jag.

har upptäckt en sak på sista tiden, jag har nga ord kvar. det är en mäsklig känsla men den är där, om så kanske bara för ett tag. dom som står mig nära säger att jag inte pratar längre & det är faktiskt inge fel, jag bara har inga ord kvar mer än det ni kan läsa här. jag lyssnar inte heller längre på andras krämpor eller svaghets-prat. jag tror att jag helt enkellt lessnat på att männskor tar av min energi för att jag alltid varit den som kan rädda liv, finnas där varje minut & jag har varit vägen till ett bättre liv. jag har inget mer att prata om tror jag, för jag bara lever & är jag. kanske är det jag som väljer att vila från er nu, för ni ger inte vad ni tar, kanske jag inte längre är en ängel för er att ha.

för det är ju så att på mitt rosa moln ryms nämlgen bara jag. under mina vingar fnns bara rum för mna älskade barn. om ni andra vill vara  mitt liv, så är det upp till er att bevisa det nu, dags att ge tillbaka lika mycket som jag gav. för mig är det inte ens ett krav. det är en självklarhet. eller har du din egoistiska kappa på dig än, den som du stal av någon vän? för det är ju genom andra vi växer & lär men det är sedan som är viktigt hur vi gör. har du insikten om vilka du lever för? det har jag & för mig finns bara mitt eget kvar. för det är det enda som ger mig allt jag nånsin velat ha, för det kostar för mycket att låta andra ta.

efterom du valt att läsa ända hit & kanske tycker mina ord är hård & kall så är min åsikt att sluta dömma mig för att du besöker mitt liv för en sekund. läs i min blogg så får du se vem jag är, inte bara en mening eller två. om du inte orkar det, så finns jag i verkligheten hemma i mitt bo! där lever jag precs som ni ett helt vanligt liv. om jag betyder nåt så hälsar du på, för jag är inte längre jourhavande kompis som alltid är den som hälsar på! det gör jag endast med dom som gör lika tillbaks! varför skall jag som har sämre förutsättningar än ni, offra min tid, pengar eller allt det kan va för något jag aldrig kommer att få tillbaks.

så för att klargöra detta skall jag skriva på svenska nu, bara för att jag har en åsikt & våga känna så betyder inte det att jag mår dåligt, har deprission, är arg eller ledsen, har nåra problem med mig själv! min fråga blir ju, har du då du verkar se allt i svart eller vitt? slappna av & litapå min vänskap för om jag anser att du är lika mycket vän tillbaks så kommer jag att visa det, om inte så är det för att du behöver ge mer än vad du tar! jag är inte samma maddi som då, men det är bara du som kan välja att ha den nya maddi i ditt liv. för jag är ingen vän som är bra att ha, jag är en vän man är rädd om även om jag inte är där varje dag. för ni vet om hur mitt liv ser ut, men det ger er inte rätten att utesluta mig för det, för jag & mina älskade barn är mer famlj än många klarar av. men är oxå helt jävla underbar, det är ni som måste välja att se det i stället för att dömma oss för det!

du har bara ett liv, ta vara på det. det gör jag för hon på bilden det är faktiskt jag. jag ler nu för mitt leende är äkta så sluta att viska om mig, för det säger mer om er än om det ni väljer att viska. jag lever för min egen skull nu & antingen är ni med mig eller mot mig. om ni inte är där ni borde va så ta med er bitterhet & smyg iväg, för jag har inte längre plats för egostiska själar som tar av min plats. till er som jag älskar att ha i mitt liv lovar jag att försöka hinna med, men jag räknar med att jag får det jag ger & att ni är lika ärlig som jag e. för om vänskap vore en bok så ör det ett nytt kapitel som börjar nu, antingen läser ni ellr lämnar tillbaka boken på närmsta bibliotek!

Det här är maddi, ängeln ni vet som fiffilurar om vänskap & kärlek som fnns så mycket av i bloggen som ni kanske vet. nu skall jag leva lika mycket idag, så var med oss i vårt liv eller bara låt oss va, för livet är nu & jag älskar att leva det lika mycket idag!

pössar

4 thoughts on “morronfundeluringar

  1. Du är så otroligt duktig på att uttrycka dig i ditt skrivande…. 😉
    Håller verkligen med dig i de du skriver om…
    Nyligen förlorat en bra vän pga de du skriver… Klarar inte folk som bara ältar om sig själva hela tiden o bara hör av sig då dom mår dåligt/behöver hjälp…. Men inte ställer upp tvärtom sen….
    Då får de vara….
    Puss

  2. Hejsan Ängeln Maddi!

    Tack så mycket för sin fina kommentar. Den värmde.

    Du skriver mycket tänkvärt i detta inlägg och dina tankegångar liknar mina egna, fast jag har en STOR speciell familj…

    Hemikramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: