kvällstankar

 

text & bild: Ängeln

några gånger har jag förstått hur ensam i min situation jag egentligen e. inte i livet men i verkligheten. när någon som jag trodde bara släppa allt som en självklarhet & ställa upp när jag ringer med gråten i halsen & oron krypandes som maskar på mig. det är svårt att vara mamma när man själv är ett barn till någon som är ens idol. det är svårt att ge en fin planerad dag när man hellst av allt bara velat vara hos en annan som man håller lika kär som sina älskade barn.

det var alltid en självklarhet för mig att bara släppa & ta det ansvar jag har när någon annan behövde det jag behöver idag. när oron var så sjukt stor för någon som är kär men ovissheten styrde då liksom nu. måste allt hänga på den sköraste tråd eller redan vara försent? måste allt vara kaos eller trauma för att det skall räknas som angelägenhet. just idag fick jag svaret på hur ensam jag egentligen är. när jag får vara tio gånger starkare än jag egentligen är, tårka mina orostårar fort innan mina änglar hinner märka mer än dom faktiskt känner av. jag har för längesedan slutat att igga eller be, jag kommer aldrig fråga , aldrig nånsin nå mer.

han som är min stora ängel & har samma känslor som jag, är ännu mer underbar idag. nu när vi fått känna ett litet lugn av att få göra det viktiga telefonsamtal så är kvällen välkommen & ljusen tända. för nu är det bara väntan som väntar & att hoppas att inget mer skall hända. jag har min tro till att vi får våran underbara stora familjejul, det bara måste bli så. jag är inte redo att släppa taget om min stora förebild, inte säga hejdå via en telefon. jag vet att det ser hoppfullt ut & att jag får lugnande besked men jag tror det är vanmakten nu som styr dom tårar som trillar ner.

vanmakten att vara ensam & inte kunna räkna med eller egentlige ha nån, det som jag länge har försökt att få upp ögonen för. för i verkliga livet är det faktiskt så att mina älskade änglar har bara mig & jag har bara mig, för efter mig blev det ingen mer som jag en gång hade hopp om, för dom som mina älskade änglar kan ha är så få. för när det är så lätt att bara välja sig själv, då tappar jag som är utsatt helt min tro. så många gånger förr det har varit samma situation men samma reaktion. ändå valde jag att ha tilltro när jag valde att slå någons nummer på min telefon.

svaret jag fick, var inte uttalat men undermeningen löd,ring om det går åt skogen helt för jag har planer &vet inte om jag kan ordna om det. så jag har nu förstått att när någon kommer att ställa upp, ja då är det redan försent. för vad spelar det för roll om allt går bra eller helt fel, kanske just idag hade jag behövt någon då min närvaro hade betytt så mycket mer hos dom som betyder lika mycket som mina älskade barn. för mig är det svårt nu, för jag kan inte känna eller gå härifrån, jag kan bara vänta & hoppas med allt jag har att i morgon kommer lugnande besked. att sova med telefonen i hand, att veta att min älskade mamma är själv & jag velat vara där är oxå tungt. för hur det än blir & jag hoppas detta slutar bra, så är jag pappas flicka & kommer alltid att va. men att bara få säga på telefon att jag älskar dig känns så skönt ,em ändå så fel just idag, för även om han är nära så är han nu för långt ifrån.

all min tro sätter jag nu, jag andas djpt & torkar min tår för min enda önskan nu är at vi får vår efterlängtade stora familjejul. han är mitt allt, min stora idol, min förebild, mitt skratt. älskade pappa jag sänder änglarna att vaka över dig inatt.jag längtar till att få se ditt underbara bullriga skratt. jag hoppas det blir lika hoppfullt som du målar ut, för nånstans så vet jag att min älskade far, han är gjord av krut. varför skriver jag nu, kanske för att jag inte kan känna fullt ut, för min livsuppgift är att vara mamma fullt ut, även när jag bara vill vara pappas flicka & hålla hans hand, för även om han säger allt är lugnt så är det där jag vill vara inatt & inte i några drömmars land.

ta vara på dom ni har kär & glöm ej att säg at ni älskar dom även när ni inte själva tror ni behöver. för man vet aldrig när det kan va försent. även någon som jag som älskar ensamhet kan ibland få insikt om hur ensam jag egentligen är, för når livet vänder & tiden är knapp, då spelar inte ett lyckligt liv längre någon roll- för när man behöver släppa allt för någon kärs skull, då vet man var andra har sin egentliga roll. för mig är min familj det enda som egentligen spelar någon roll för även en ängel kan känna vanmakt & oro & allt annat på samma gång. för mig kommer alltid mina älskade barn först, men jag har rätt att känna någont mer när kag själv oxå är ett barn till någon som som för mig är allt & ororn nu är stor. älskade pappa & mamma, jag önskar jag fick vara hos er, bara just ida

jag är ändå glad att min dator vill hjälpa mig at skriva just ida….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: