föräldrareflektioner

 

nu har jag tröttnat efter under lång tid läst i media där förälder efter förälder beklagar sig hur jävla synd det är om dom, hur jobbigt det är  o s v osv över att dom fått ett barn med handikapp. jag vill bara kräkas, för så illa får ni mig att må. vad är det för fel på er? när man väljer att bli förälder så får man lov att ha så mycket hjärna att man ska räkna med att det barn man får inte är friskt, annars skall man inte ha barn, så enkellt är det. om man bara kan se sig själv skall man inte heller ha barn. varför jag kan ha så starka åsikter? har ni läst på om mig? då vet ni att jag har tre underbara barn, alla med olika speciella förmågor eller som man oxå säger olika handikapp/funktionshinder. det har varit mitt livs resa & därför ger mig mer rätt än andra att ha åsikter om detta.

det sägs att man skall sopa rent framför sin egen dörr innan man ger sig på andra & här kan jag säga att det är fan skurat med tandborste t o m!! efter 15 år som mamma, en resa som dom flessta inte kan drömma om på många vis & med resultat som förvånar många så kan jag gott ha hur mycket åsikter som hellst. jag har valt av hänsyn för mina barn att inte berätta hela vår historia här, men det kommer mer & mer, för kan vi som familj hjälpa ett enda barn som har det svårt p g a av oförståelse mm så är det värt varenda bokstav.

för det är egentligen hela grejjen, att vara vuxen & kunna hantera sitt liv. jag anser att man inte kan det om man gör en sådan gåva som det är att få ett barn med handikapp till nån slags personlig tragedi. vem är det som säger att dom är handikappade & vi är normala? vem är det som har gett dom ett liv i utanförskap? jo det är vi som nu själva blir föräldrar till dessa barn. det är vårat ansvar att se till att dessa barn får det liv dom är värda, spelar ingen roll hur stort eller litet handikappet/funktionshindret är, hur diagnosen ser ut eller om man ens har nån.

för egentligen så är det väl så att var & ett av alla barn faktiskt har speciella behov? vare sig handikapp eller inte? alla barn har sin historia & sin personlighet & sin barndom som är vårat ansvar. om vi bara slutar va egoister så skulle vi se det? jag har aldrig sett det som något hinder eller som något negativt. jag tackar änglarna varje dag för att jag fick gåvan & lyckan att få tre underbara barn i mitt liv som visat mig mer om livet än nån annan kan göra. det har varit en kamp som jag vet inte många klarar av, varför? jo för att det finns inget mer egoistiskt än en vuxen människa, eller ja nån som borde va vuxen. skaffar man barn så är det ett val man måste stå för, annars skall man inte ha barn, svårare än så är det inte.

jag berättar en del om oss här på bloggen, för att visa att en annorlunda liten familj som nu blivit stor kan vara helt underbart. att det är en glädje att få ha full fart & annorlunda vardag. det är massa jobb, massa planering & massa saker som är annorlunda mot för vad kanske andra familjer ha men egentligen, vem har samma som nån annan. vad är egentligen en funktionell familj? har vi några garantier när vi väljer att skaffa barn? vad är egentligen rätt eller fel? det som är så jävla rätt det är att kämpa för sina barn! det är egentligen det enda som är solklart anser jag. att till vilket pris som hellst se till att dom får det liv dom är värda att ha, hur det än må se ut.

jag  mer än nån annan vet vad egoism kan göra mot barn! efter 5 rättegångar, minst 4 sossuredningar, familjerättsutredningar, bup-utredningar, skolutredningar, diagnosutredningar, lss-utredningar, medicinutredningar, allt startade av mig & allt annat jag kämpat för, som det finns bevis för. alla turer där jag fått slagits som ett djur, men aldrig gett mig. då jag vänt upp & ner på instanser, kommun mm för att mina barn skall ha det dom har rätt till, min kamp mot dom två som lever i egoismens värld som jag inte kan skriva om här.

jag förstår att man nu vill försöka få lite kvalité på särskolorna men jag kan tycka att det kanske är så att hela systemet skall göras om.  hur många barn är det inte som behöver så mycket mer än dom inte får men aldrig har en chans för det är som det alltid varit, svart eller vitt. finns inget som skall vara bra för alla, antingen är du bra eller sämst. inne eller ute, längst på toppen eller på botten. hela samhället lider av borderline om jag får säga mitt. sluta spela offer & gör det du kan för att just ditt barn skall få det liv som dom är vårda att få, hur svårt ska d va?

det är bara vi som kan påverka & kämpa för oss själva. ingen annan kan göra det åt oss, engagerar vi oss inte, har vi inget att gnälla över heller. jag har varit ända upp i kammarrätten för mina barn mot lss, varit högst upp när det gäller kommun, det finns inget jag inte gör för dom. jag skiter i om jag anses som besvärlig. jag har inget att dölja! när det var som messt hade jag mellan 2-8 möten varje vecka om mina barn på olika håll samtidit som studier jobb, privatliv & en å annan sjuk relation. men för mig finns bara ett fokus, mina barn skall ha ett lugnt & tryggt liv, jag offrar vad som hellst för det. ingen annan kämpar för dom, ingen annan gör det jag gjort. vissa säger sig ha gjort det jag gjort, men glömde bort att bevis finns & att när man är sjuk så saknas insikten!

kanske låter som skryt hela grejjen & det  är min fulla rätt. jag skulle kunna fylla denna blogg med vårat liv, men spelar det någon roll? kommer alltid ändå alltid finnas dom som svartmålar & anser sig bättre än jag. så är det &njag behöver inte bekräftelse, jag berättar för att jag vill skapa medvetenhet & hjälpa andra som kanske sitter i en liknande situation. ingen annan lär dig hur du blir förälder, jag fick lära mig själv. ingen har stått brevid mig under dessa år, bara bakom för att kunna baktala, spotta på mig & göra allt för att krossa mig. men vann ni?

idag har allt jag kämpat för börjat ge resultat, allt jobb & slit & alla kamper jag haft. det går bra för mina barn. så bra som det kan i den situation vi har. jag är på god väg att få den framtid & tillvaro jag alltid önskat dom. dom som nu kommer att fnysa åt mig & påstå att ajg ljuger & är den sämsta mamman som finns, varsogod & kom att bo med oss en tid & sedan öppna käften igen. jag bjuder in er alla för ni har ingen aning om hur det är att ha en underbar liten familj där varje dag är ett äventyr. att ha människor vi måste skydda oss mot för dom är kvar. att ha ett liv som jag önskar fler fick ha, för det är som det alltid borde va.

Lilla underbara speciella familjen bus utmanar er att älska livet som det e, för ingen männsika är mer än sig själv & ingen kan säga att du är speciell för alla är unik & har sitt eget liv. för oss är livet vad vi själva gör det till, resten slåss vi för. jag är den stoltaste mamman ni nånsin får se, för jag har världens bästa barn.

 

5 thoughts on “föräldrareflektioner

  1. Underbart gumsan!❤
    Dom som säger annat vet inte hur mycket man får av barn med funktionshinder, självklart av alla barn, men inte sällan så har barn med funktionshinder en sån enorm förmåga att ge så mycket kärlek och skratt, på ett helt annat sätt o mer spontant, helt enkelt bara för att dom visar på ett tydligare sätt vad dom känner!
    Du e grym!❤

  2. Jag håller helt och hållet med dig, gumman! Att får ett barn är en gåva och du är en förebild för oss alla hur en bra mamma ska vara. Du kämpar och sliter, men man får aldrig höra ett ord från dig om hur jobbigt du har det i ditt liv. Allt som du gör handlar om kärlek till dina barn.
    Så ska det vara, tycker jag.
    Min reaktion när jag läser tidningsartiklar som handlar om gnällande föräldrar väcker negativa känslor hos mig. De borde se sig omkring och uppskatta det de har!

  3. Har ägnat igenom denna text flera gånger och kan inte riktigt förstå, du har varit med om utredningar hos socialen, rättegångar och gu vet allt men tydligen inte lyckats visa den förträffliga perfekta mamma du tycker du är, hur kan det komma sig ? Är inte detta självklart ?
    Kan verkligen alla dessa utbildade personer som jobbar med sådant här dagligen alla ha fel och tagit fel beslut i alla frågor ?
    Dessa personer ser helt objektivt till barnens bästa i allt de gör, men du står över detta tycker du ?
    Kanske dags att du gör en riktig reflektion inom dig själv över detta ?
    Titta på ditt liv som du har och berätta för oss nyfikna hur det ser ut

    Jag känner personligen en av de egoister som du nämner här och jag skulle vara stolt att ha barn med honom som pappa en bättre pappa kunde du inte hittat så där har du lyckats i alla fall
    Han sätter barnen alltid i första hand och jag vet att du väldigt snart kommer att bli medveten om detta då din kamp ovan kommer att få en ny vändning som jag inte tror du väntar dig men som åter visar var han står i förhållande till sina barn

    • hej playmate
      eftersom jag vet vem du är så är mitt råd att du följer rådet jag skriver om här & sopar framför egen dörr innan du attackerar andra. eftersom du har en tydlåsikt om mig som mamma så tycker jag du kan komma hem till mig & säga det i ansiktet på mig. har inte någonstans skrivit om att någon tagit fel beslut eller nånting, men eftersom du verkar veta så väl om hur mina 15 år som mamma har sett ut så kan väl du berätta för mig vilka beslut jag i så fall har ansett är fel?
      eftersom du är så feg & gömmer dig bakom en falskt namn så blir dina åsikter endast patetiska & omogna eftersom en vuxen människa som vet hur man beter sig skulle stå för sin åsikt.
      då jag inte går ut med några namn här är det märkligt att du säger dig veta vilken jag skriver om. ingenstans pekar jag ut någon av barnens pappor. men i din värld kanske det bara existetar två människor i ett barns liv? vad dina åsikter om någon av barnens pappor är kunde inte vara mer orelevant. vad gällande ditt lilla hot gällande vad du säger han som pappa kommer att verkställa så måste jag vara besvara mecd ett leende, då du uppenbarligen springer hans ärenden. det säger mer om dig än om mig. har inte nånstans pekat ut barnens föräldrar som dåliga. det är du som skriver att jag säger så. d¨måste jag nånstans ifågasätta din trovärdighet som person. vad mina åsikter är om barnens föräldrar är inget som du har något med att göra & om du har fortsatta åsikter om mig som person & förälder så tycker jag du skall växa upp, sluta göra något så barnsligt som en anonym kommentar på en blogg & komma & bo med mig & mina barn en tid samt ta reda på sanningen om mina barn & deras uppväxt dessa 15 innan du ”öppnar munnen” igen.
      men tack för varningen, jag vet vad som väntar har inget att dölja så jag ler bara åt sådant. om du nånstans anser att mina barn far illa hoppas jag verkligen att du är vuxen nog & agerar, eller måste du då kanske svika den pappa du känner för att du vet att då hamnar han i det dui då startar lika mycket som jag.
      mitt slutgiltiga råd är att du kanske lägger din dyrbara tid på att leva ditt eget liv & inte göra bort dig genom att lägga energi på att läsa min blogg. eftersom du uppenbarlig har en negativ känsla om mig så måste det vara oerhört jobbigt att behöva hålla reda på mig & vad jag gör. att du lägger din energi på att uppmärksamma mig säger oxå mer om dig än om mig.

      • ser att många satt tummen ner här, vilket ger mig ännu mer bevis på att människor har förändrats & gottar sig hellre i negativa saker om mig än om något annat. det säger oxå mer om er än om mig, för som jag tidigare skrev & nu också skrivit om, om ni inte kan läsa mina texter som dom är eller ta reda på sanningen så varför ens engagera sig?

        allt finns på papper, jag har bevisen & alla ni som nu ogillar mig,har ju ingen aning om hur livet för mina barn ser ut. måste också ställa frågan, var någonstans i texten skriver jag att jag går emot myndigheters beslut? mitt tips är att ni går en kurs där man får lära sig lagen om LSS & hur ett liv med barn med handikapp ser ut.
        för det är såhär enkellt, ni kan läsa i media om ni har dålig koll att om man har barn med handikapp & jag har tre med handikapp så är det bara föräldrarna som kan se till att dessa barn som inte själva kan stå upp för sin sak som måste ha en livslång kamp i att kämpa för hjälpmedel, avlastning, skolor asssistenter mm. vissa fall måste man gå upp ända i rätten för att få rätt då kommunerna inte följer sina egna lagar utan automatistk säger nej då då många föräldrar inte orkar föra en kamp för sina barn!
        men just ja, ni valde att dömma mig innan ni tog reda på det??
        det är inte jag som satt diagnoserna kom ihåg det!!!

        skriver inte mer nu för jag har bättre saker än att behöva förklara hur det är, ni tolkar ju ändå som ni vill & bestämmer hur fel jag har. vill bara lämna er med er en fråga, hur har ni det med er eget liv? fundera en stund innan ni attackerar mig!
        tack å hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: