åldersnoijereflektioner

 

snart dags att fylla 35 & jag kan bara konstatera att åldersnojjan är lika stor som när jag  passerat trettio-gränsen. månne det vara en stundande fyrtioårskris som kommer smygandes då jag har lite teorier kring konstiga drömmar & pensionärsvarningar som bara ramlar in som om dom tagit kölapp!

efter min förra ålderskris, det var då jag vågade göra allt det där jag alltid velat men aldrig gjort, pierca mig, tatuera mig, jag undrar om jag egentligen bytte identitet helt! jag har ju utvecklat min egoterapi & jag antar att i den ingår allt det där som kallas tant-panik. när sedan man upptäcker att ens barn växer om en & då särkilt älskade tonåring som numera är hela 16 cm längre än sin pinsamma morsa, ja då börjar den lilla paniken komma.

jag har ju stora planer kvar när det gäller min identitet, ja den som syns utåt menar jag då. måste få igång & göra klart min arm, den ena som skall vara helt tatuerad. min ryggtavla den kommer jag nog att få längta till ett bra tag till. kanske är det något som blivit till en passion. då jag bestämt mig för att det inte blir fler piercingar så måste jag ju chocka omvärlden med nåt! månne jag bli tant, men jag fortfarande jag.

då jag länge nu har haft håret till midjan måste jag göra nåt åt det, men det säger jag varje dag. paniken är för stor, då jag upptäckt dom gråa hår jag faktiskt verkar ha. fast mer silverfärgad verkar dom va. att klippa mig helkort är en fundering jag fortfarande har, men kanske jag skulle chocka helt & bli blondin? kan ju alltid skylla på min ålderskris, för den kan man ursäkta allt med har jag hört.

smink är ju inte min grejj så det får va, men solningen stannar kvar även om den tagit paus ett tag.  jag kanske har fått en rynka här & där men det hör nog kanske till för även om jag är naturell så är det åldern som ger mig dom skavanker jag har. för när min hälsa inte tillåter att jag tränar som jag gjorde då då är det promenaderna som stannar kvar. för vem sa att man måste trimma ålder, för det är verkligen inte längre jag.

men nu dom drömmar jag har, har ju alltid haft sanndrömmar & det sägs att drömmar vill säga en nåt. därför har jag en fundering om den dröm jag hade i natt kanske vill säga mig nåt. vaknade i panik av att jag drömmer att min älskade tonåring får en son som skall heta viktor! en hur söt unge som hellst & jag var tvungen att kliva upp för att fatta att det bara var en dröm. jag undrar om jag vågar sova nåt mer i år höhö!

tänka sig, åren går & man blir äldre & klokare konstigt nog. jag är fortfarande lika irreterad när jag så sjukt ofta får visa legg när jag skall köpa snus & älskade tonåring är lika road som alltid av att ingen tror att jag är hans mor. så jag får se det som en bra grej antar jag. även fast jag nu har ännu en ålderskris kan jag alltid kamoflera den i allt det där som andra kallar tonårs-kris. vad göra, jag partar inte eller raggar runt, så nånting måste ju en tant få roa sig med innan hon trillar av pinn.

när man är mamma fullt ut så är den delen av mig så viktig att få leva ut. att få vara jag fast det kanske blir på olika vis. om jag vaknar en dag & jag förvandlas till riktig pensionär då vill jag känna att även fast andra kallar det ålders-kris så var det för mig att få leva på mitt eget vis.

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: