reflektion om en längtan

 

livet vore tomt utan längtan & nu är den stor efter det som gör mig lycklig på egoterapivis. för när jag har lite tid för mig själv som inte sker ofta nu så är det naturen min längtan handlar om. där jag hör hemma för även om mitt ursprung inte finns här så är det i den norrländska naturen min själ är. där livsnjutningen är större än nån annanstans.

med eller utan en vän spelar ingen roll för när jag står där med mitt fiskespö & känner det som bara naturen kan ge, då är det allt jag nånsin behöver. för alla behöver fylla på energin & inget ger mig energi som det. kanske jag inte är så kunnig som jag borde va, kanske jag är för frusen för att klara av vilket väder som hellst men inget får mig därifrån.

skoter & vinterviske har jag lärt mig älska & nu är vintern ingen ovän längre men det finns ändå inget som slår en sommarkväll, vatnnet, fiskelyckan & att få känna sommaren som den ska va. för när hjärtat behöver är dit jag vill gå & glömma allt för en stund. för även om jag är lycklig så är inte livet vitt eller svart, även om jag inte mår dåligt som alla påstår att man gör om man har en dålig da, så är det detta som får mig att bli ännu lite mera lycklig än jag kanske är just då.

om jag fick välja är det i naturen jag hellst vill bo. inte för nära stan men inte för långt ifrån. jag vill känna det jag egentligen alltid sökt som funnits här hela mitt liv men som jag trodde jag sökte på andra platser. jag vill känna det jag bara känner där, bland träd & vatten med endast naturens egna ljud. för inget är vackrare än det. kanske är mitt leende ännu lite större där, kanske är det så att det är mitt rätta jag som visar sig då.

för det är i gummistövlar & med fiskespö som jag känner mig fin, då jag inte behöver vara nån annan än den jag är för att passa in eller för att andra inte tycker att man skall visa sig som man är. för jag har haft många skepnader i mitt liv för att kunna känna det som andra ser men det är inte längre jag. för min personlighet är inte längre att vara andras bild av den jag borde va. när ytligheten ägde mig ville jag vara den alla tyckte var vacker då, men nu är jag så vacker som jag vill va.

när längtan blir så stor som den är nu är jag glad över att jag har något som jag kan ta vara på, för inget är så viktigt som egoterapi. för när vardagen tar över & livet är underbart men fullt av måsten ändå så är det just allt detta som ger det lilla extra som får livet att bli ännu lite mera underbart. för alla mina känslor hör hemma där. det är där jag kan reflektera & filosofera, gråta & le.

för när andra tror att man måste må dåligt för att man gråter så vet jag att känslor inte är så. för om du inte känner så har du inget att leva för & att vara lycklig är att kunna gråta ändå. kanske är det något som behöver vara så, kanske är det därför min längtan blir så underbar ändå. för när min ensamhet är det jag vill ha för en stund för att fylla på då är det allt det där som gör det så verkligt & fantastiskt. för när man kommit dit där jag är idag så vet man vad jag skriver om här annars har man bara väldigt lång väg kvar att gå.

kanske är det som alltid blir & jag vet att ännu en gång blev det så men varför spelar ingen roll för mitt liv är precis som det borde va. min rätt till min längtan har jag förtjänat & den kommer jag att få om & om igen för det är en del av mitt liv som jag lever för min egen skull. jag är allt jag måste & jag gör det så bra, för ingen kan säga att jag inte gör det jag ska. jag älskar verkligen det liv jag har & även om allt förändras ännu en gång, kanske inte idag men kanske en dag så vet jag att det var ändå så det skulle va.

för ödet är det som får oss att våga drömma fastän vi trodde att någon redan tagit våra drömmar ifrån oss. kanske måste jag börja om igen eller aldrig mer försöka men det spelar egentligen ingen roll för nu är det bara min längtan allting handlar om. för när jag lever mitt liv som jag gör varje dag så använder jag min rättighet att längta efter sånt som bara är för mig. ingen kan nånsin klaga för alla har en längtan men få är rädd om den.

så när jag nu låter min längtan vara kvar tills jag får stå däri gen i naturen jag älskar & livsnjutningen är total, så ler jag ännu lite mer för när jag slutat skriva om längtan här så återgår jag till det jag gör bäst, är mamma till mina älskade barn. för när jag får en liten stund över så är det längtan jag väljer att skriva om för även om jag måste vara allt jag måste vara dygnet runt så har jag lika rätt som andra att bara vara jag. det är dags att låta längtan vara det jag snart tar vara på för en liten liten stund.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: