vardasreflektion

 

snussuget sitter som berg men jag har fortfarande inte tagit en enda snus. jag fortsätter på min sunda väg & har valt att nån gång i bland unna mig att välja lite onyttigheter. detta blir oftast om jag är & fiskar. tänka sig att man kan bli så otroligt styrd av att vilja något. dock är vilja & handling två saker som sällan följer samma schema.

går sådär att få ihop mitt egoterapi-schema på nytto-vis. klurar på hur jag skall få ihop allt till hösten då det kommer ske en del större livsförändringar för oss. det är ett till steg i den riktining som jag nu ställt in oss på som vi kämpat för så länge. dagens möte kanske kommer att hjälpa till lite med att få pusselbitarna på bordet tills det är dags att lägga ihop det nya livspusslet. 

en annan nytitg livsnjutningslängtan som börjar smyga sig på nu är att få ge mig ut i svamp & bärskogen igen. att få gå längt & plocka mycket & bara vara där jag trivs. dock måste jag nog träna mitt lokalsinne så jag hittar hem bättre än vad jag gör nu. inte för att det skulle göra mig mycket om jag fick bli kvar i skogen men den livsdrömmen får vänta

av nån anledning har fysisk egoterapi blivit svårare för mig än den psykiska, måste va ålderna &/ bristen på egentid & tid över huvudtaget, då jag vill kombinera min egoterapi-motion med den motion jag har med älskade lillsessa så blir detta väldigt klurigt. latmaskenhar bosatt sig nånstans oxå & vägrar flytta ut helt så jag måste klura på nåt sätt att vräka den för gott.

undrar om det är mycket kalorier man bränner bara på att ha ett liv som är fullspäckat messt hela tiden? i sånna fall borde jag se ut som en piprensare nu. jag vill dock inte se ut som en piprensare eller ens vara skitsnygg. jag vill vara hälsosam, slippa gömma mig i min bokade buske nr 43 på stranden & få tillbaka nån form av känsla för att jag inte är lika gammal som jag känner mig.

mina egoteterapibilder hör ju tillsammans med min egoterapi. man kan aldrig få en bra bild av sig själv om man inte väljer att vilja tro på den. vi kviinnor är födda med ytlighetsgenen. även män på ett annat sätt som bara ger mig gäspningar. en viss ytlighet måste vi människor ha men var går gränsen egentligen? det är nåt man kan diskuttera tills månen ramlar ner.

jag väljer min dos av att vara i den ytliga världen. den ‘r lagom just nu & jag trivs så bra som det är. älskar mitt liv som ni vet & ävenom livsutmaningarna är mitt sällskap så är varje dag underbar. just nu så är det mycket som förändras & jag känner ingen brådska att göra nåt mer än det som sker.

så nu skall jag sätta fart igen med dagens måsten innan möte & klura på om dagsschemat går ihop eller om jag gjorde allt åt fel håll fast det kommer att bli rätt när dagen är slut fast den aldrig blir slut utan bara byter skepnad för ett tag.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: