ensamhetsfilosofering

 

 

 

 

 

 

ensamhet är fortfarande en skam & ett tabu. så många är rädd för ensamheten & jag undrar varför det är så. är det bilogiskt att vi är flockdjur eller är det att livet är för svårt att klara av själva. för det skrämmer mig att så många slänger bort så mycket av livet för att ensamheten får äga dom när det egentligen borde vara en kärlek till sig själv. men vi är så rotade i tabun om ensmahet att vi alla drabbas av den på olika vis

jag älskar ensamheten på gott & på ont. den har följt mig genom livet både frivilligt & ofrivilligt men det viktigaste jag har lärt mig om ensamhet är att hellre ensam än att inte vara sig själv & känna den frihet som alla har rätt till. för om vi hellre är någon vi inte är eller formar om oss för att vi hellre är som andra vill ha oss än att slippa vara ensamma då undrar jag varför det hellre är bättre att vi i slutändan vi ändå känner oss som dom messt ensamma oavsätt hur många vi har runt oss.

vi vill alla ha vår frihet & kunna göra som vi vill med våra liv men vi vill inte vara ensamma? jag får betala för min frihet resten av livet & har många ggr valt ensamhet för att rädda mitt hjärta. jag är som lyckligast när jag har min ensamhet fast jag ändå låter människor passera mitt liv. för det är inte förrän vi har blivit av med vår frihet som vi kan förstå det jag förstår idag. hur det kan vara när du inte längre äger dig själv & ditt eget liv.

att bli lämnad ensam är något vi tränas för men när vi blir lämnade på fel sätt blir allt fel. hur är det egentligen meningen att ensamhet skall se ut? är det ok när man blir ensam för att någon annan väljer sina egna behov eller är det hur vi själva väljer att ensamheten skall se ut? jag vill hålla fast vid att det handlar om hur vi hanterar vår ensamhet, för alla känner den nån gång i sitt liv. vi kan aldrig bli lycklig med någon annan om vi inte kan vara lyckliga i vår ensamhet. då är lyckan bara en illusion & en kamp för att slippa känna ensamhet.

människor älskar att gotta sig ät andras olycka men messt åt andras ensamhet. att vara den som tillhör nåt eller någon eller en gruppering som om det vore nån form av livsstatus. men glömmer bort att om man väljer att vara så har man egentligen bara förlorat kampen mot sin egen ensamhet. för det är bara vi som väljer om det är en börda eller en stryka som berikar vårt liv. för vi kan aldrig styra allt som sker men om vi väljer att gräva ner oss varje gång vi känner ensamhet så kommer vi förlora så otroligt mycket tid.

det är tabu att gå & handla själv, att gå på parmiddag själv, att leva själv med barn & så mycket mer men det är för att vi valt att det skall förbli så utan att tänka på att det är bara vi som gör ensamhetsrädslan värre med det. för vad är det som säger att man inte skall kunna le & skratta fastän det inte finns någon som skrattar med en just då? för mig är det enkellt för vi lär våra barn redan när dom är små att dom skall klara sig själva när dom blir stor men att tycka om ensamhet är tabu.

för mig är det otroligt att det fortfarande är såhär när vi lever i en tid där alla vill sköta sitt & skit i andra, där vi inte längre vågar eller törs. där vi skall leva i en tävling om vem som äger messt & vem som är bäst. men vi glömmer bort att den största friheten kommer för evigt att sitta i att älska ensamheten även när den är som störst. för om längtan efter att slippa vara själv är för stor så glömmer vi bort vad som egentligen är kycka för oss & offrar det som vi borde vårda messt, dom vi är även när vi inte har någon att visa det för.

vi förlorar alla liv & ting av olika slag på olika vis, det är livets gång & ensamheten vi känner då är den som vi måste ta vara på för den lär oss hur värdefullt livet är även om den är det messt plågsamma som finns just då. för ingen vill förlora någon eller bli lämnad ensam kvar emn när tiden hjälp en att låta livet gå så är det allt det vi kände då som lär oss varför vi borde ta vara på ensmahet. för det handlar inte om något val utan att kunna ta vara på varje sida av våra liv.

fundera på vad din ensamhet kan göras till för vi alla känner den nån gång. välj att hylla den för friheten sitter i den även o du anser att den plågar dig. var inte rädd för ensamhet så kommer lyckan att bli större o du skulle dela den med nån & gör ensamheten till nåt fint för allt behöver inte vara för evigt & jämt men om vi aldrig kan tycka om nåt vad det än må vara så slösar vi bort våra liv på att aldrig känna oss fri. för om du lär dig älska ensamhet som jag kommer du att kunna känna den frihet jag känner idag fastän jag ännu inte är fri då ondskan för alltid jagar mig, min frihet är att kunna älska ensamhet hur livet än blir.

 

 

 

 

 

2 thoughts on “ensamhetsfilosofering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: