förmågan att se det som är bra

karlek-508-1

idag har aftonbladet en artikel om komikern Måns Möller:

 http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15900061.ab

jag valde att kommentera vilket många andra gjorde också men nu går det inte att se komentarerna av nån anledning?. min var detta:

jag har tre underbara barn med olika speciella förmågor (handikapp) varar min dotter är autistisk med lätt utvecklingsstörning, hon har ett medfött handikapp som är bestående. jag har aldrig förstått det där med att bryta ihop eller sörja vid sånna här besked? väljer man att skaffa barn måste man ju vara så vuxen att man räknar med att allt inte är ”perfekt” 

våra fantastiksa oungar med speciella förmågor är en sån stor gåva i livet, inga kan lära oss mer om livet än dom. dom är så mycket mer än vi ”vanliga” människor. jag bloggar också om detta men på ett helt annat sätt. alla har rätt att känna & reagera på sitt sätt men jag blir ledsen när jag ser detta om och om igen. vad är problemet? vi får ha underbara barn i våra liv som har stora fatastiska personligheter som ger oss så mycket mer livet oavsätt hur mycket mer jobb & mindre sömn vi än må få.
Jag står för det där. jag bloggar ju en del i den här bloggen om hur det är att vara en speciell liten familj och har tidigare också uttalat mig om detta hur föräldrar reagerar på att barnen föds eller utvecklar olika handikapp. det var en artikel tidigare i en av dom större tidningarna om två föräkdrar vars familj hade en dotter som har dawns syndrown som gjorde mig rätt arg då dom utryckte utan att kunna återge väldigt starka saker om hur dom kände inför detta. alla har rätt till sina egna känslor men jag har också rätt som mamma till barn med handikapp att uttala mig om vad jag tycker och tänker oavsätt vilken reaktion jag får.
bland det värsta jag vet är människor som väljer att stå i en offerroll. är det synd om oss föräldrar som har barn med handikapp? NEJ, det är i dom fallen synd om dom barn som har föräldrar som tycker synd om sig själv. med detta säger jag INTE att dom är dåliga föräldrar eller nåt annat. jag pratar om just dom känslor som många tydligen har, att det är på nåt vis en sorg att barnen ”inte är som andra”.  på ren svenska så är det så att väljer vi att skaffa barn så får vi ta vårt ansvar att glädjas åt hur dom än är! för vad är egentligen normalt?
det som är det stora felet är att vi fortfarande lever i ett samhälle där det är en skam att ha ett handikapp, där våra barn med speciella förmågor inte passar in och fördomarna är för stora än idag. det finns inga barn som har sån livsglädje som dessa fantastiska änglar och vi skall vara jävligt glada och tacksamma att få ha dessa barn i våra liv! det är vårat ansvar att kämpa för att dessa barn skall accepteras och få samma förutsättningar i livet som alla andra men på deras villkor och på deras egen nivå! tänk om fler kunde vara som dom, då skulle det inte finnas så mycket skit i världen som vi själa ofta skapar.
jag skriver ju messt om min älskade dotter som är autistisk och hon har gjort mig till en bättre människa liksom mina älskade söner. då hennes livsutmaning är större än pojkarnas så är det henne jag väljer att skriva messt om då jag anser att hennes budskap är något som bär tas på allvar. hennes livsglädje orde fler lära sig av. det spelar ingen roll hur lite sömn jag får, hur lite egentid jag får eller hur stora utmaningarna är. jag skulle aldrig nånsin kunna känna eller uttrycka det som många gör om att honom eller ja alla mina goungar är eller hur det blivit som förälder till dom.  sj’lvklart kan jag som alla andra också vara trött ibland, men livet gör en trött oavsätt man har barn eller inte. energin får man fylla på ändå bara man lär sig hur och tar vara på det man har i stället för att se det man inte har.
jag skriver inte detta för att på något sätt trycka ner dom som känner som dom gör, jag tycker det är bra att detta lyfts till ytan för om livet vore perfekt och alla fick vad ni kallar ”perfekta” barn, vad skulle vi då lära oss? inte ett skit. nä för mig finns bara detta när jag väljer att berätta hur jag känner om mina barn och hur livet som förälder till barn med speciella förmågor 8handikapp) total livsglädje, tacksamhet och otrolig stolthet att få vara förälder till dom livet är perfekt tack vara dom.
logga
obs: ber om ursäkt för att detta inlägg kanske är svårläst men när jag publicerad den såg den ut såhär och går inte att ändra efter otal försök. vänligen ha överseende med detta.

4 thoughts on “förmågan att se det som är bra

  1. Jag läste precis en annan blogg där personen skrev. Beklagar tillägnat till Måns?? Sonen har väl ändå inte dött. Vår yngsta son fick diagnos ADHD med autistiska inslag i fredags. Bryta ihop finns inte i min värld. Min son behöver oss mer än någonsin. Jag är inget offer. Jag har en underbar son som har så många fina egenskaper som många andra normalstörda barn inte har. Oförståelsen och okunskapen hos andra människor har jag redan känt av. Men det säger mer om dom än om mig. Det är de människorna som är problemet inte människor som är annorlunda. Kram från mig😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: